Den Vandrande Sjön : vol.1 / 40 ページ（カラー画像）

0040	Den Vandrande Sjön : vol.1
さまよえる湖 : vol.1

0040

Den Vandrande Sjön : vol.1

さまよえる湖 : vol.1

DEN VANDRANDE S JUN

genljuda över floden från morgon till kväll. Snart

kan man dem utantill, men tröttnar icke därpå och

man förstår att utan sång är rodden otänkbar.

På en planka lagd tvärsöver mina två kanoter sitter

jag framåtlutad mot låren, som tjänar till skrivbord,

och på vilken kartbladet n:r i är utbrett. Kompassen,

klockan och blyertspennan äro mina viktigaste instru-

ment. Mycket sällan kan jag göra en pejling på fem

minuter, vanligen ändras vår rörelseriktning var eller

var annan minut. Jag är därför oavbrutet i verksam-

het och hinner blott, då rörelseriktningen icke för-

ändras under flera minuter, att göra en anteckning i

dagboken.

Lika upptagen är Chen, som ideligen mäter ström-

hastigheten och den fart, till vilken rörelsen uppbringas

med årornas hjälp. Aroma betyda mer än strömmen,

adderade ge de båda värdena den tillryggalagda sträc-

kan. Till Chens uppgift hörde också att ofta mäta

djupet och här och där även flodens bredd.

På sin av tre kanoter hopsurrade färja hade Hum-

mel sitt laboratorium. Han var alltid upptagen med

sina växter, insekter och fåglar och förlorades snart

ur sikte.

Solen står vid horisonten, och hennes sken färgar

buskar, trädstammar och strandterrasser rödlätta.

Klockan var sex då min förroddare Sadik plötsligt

utropade: "Ordek kelldi."

"Ordek" betyder på östturkiska vildand, "kelldi"

har kommit. Upptagen som jag var med min karta

国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
『東洋文庫所蔵』貴重書デジタルアーカイブ