Den Vandrande Sjön : vol.1 / 42 ページ（カラー画像）

0042	Den Vandrande Sjön : vol.1
さまよえる湖 : vol.1

0042

Den Vandrande Sjön : vol.1

さまよえる湖 : vol.1

DEN VANDRANDE SJÖN

"Gud har bevarat mig, herre, alltsedan jag var i er

tjänst. Det har icke gått någon nöd på mig, men nog

är det längesedan jag uppgav hoppet att någonsin få

återse er."

"Hur kunde du veta att jag just i dag skulle komma

roende utför floden?"

"Ack, det är snart en månad sedan ett rykte nådde

min hydda vid Jangi-köl att ni äntligen hade återvänt

till Korla och sedan dess har jag inte unnat mig någon

ro förrän jag träffat er. Då vi skildes i Kaschgar för

32 år sedan lovade ni att en gång komma tillbaka till

oss. Vi väntade och väntade och ni kom aldrig. Många

av era tjänare från den tiden äro döda, men några leva

ännu. Och nu är jag lycklig över att min önskan änt-

ligen blivit uppfylld."

I november 1899 hade denne Ördek blivit anställd

i min tjänst då jag med färjan drev utför den mäktiga

Tarimf loden och kort därefter fastnade i vinterisen.

Han var också en av de fyra män, vilka deltogo i kor-

sandet av Taklamakanöknen mellan Jangi-köl och

Tatran vid Tjertjen-daria. I nyårsnatten den 31 de-

cember 1899-1 januari 1900 satt han med mig och

sina tre kamrater kring vår lilla lägereld i hjärtat av

den stora öknen.

Och i vår betydelsefulla vandring genom Kum-

darias då sedan 1600 år torra bädd deltog han lika-

ledes — i mars 1900. Vid upptäckten av Lou-lans rui-

ner den 28 mars samma år spelade han en ärorik roll.

Ty då han och en av kosackerna gingo i förväg för att

lotsa kamelerna genom de bekvämaste passagerna var

国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
『東洋文庫所蔵』貴重書デジタルアーカイブ