det härligt och lugnt, då den lodräta erosionsterrassen och dess vassbestånd skyddade mot vinden, men då floden krökte åt öster och vi bortom en sista udde kommo ut på öppet vatten, där blåsten hade fritt spel, började böljornas dans på nytt och roddarna spände sina krafter till det yttersta för att så snart som möjligt åter nå skyddande lä.
Man sitter insvept i päls och fryser ändå. Nej, vi måste värma oss ett tag! Här finnas döda, torra popplar och tamarisker vid vänstra stranden. Låt oss landa, göra upp eld och dricka te, äta bröd och gåsägg med salt! Dessa dagligen återkommande lunchraster voro behagliga avbrott i färden och det ganska krävande kartarbetet. Men endast 4o minuter fingo offras därpå. Sedan man väl blivit uppvärmd både ut- och invändigt skyndade man åter till båtarna och lade ut.
Våra roddare äro skickliga i att undvika de försåtliga sandbankar som lura under vattenytan och förråda sin tillvaro genom en gulaktig skiftning. Blott sällan fastna vi på grund, men komma hastigt loss igen. Ibland glida vi förbi hela poppelstammar, som av erosionens underminerande kraft störtat i floden för att fastna på något grunt ställe mitt i bädden. Annat bråte, torr vass och tamariskgrenar, fastna vid den grund-stötta poppeln och dess grenar, och efter hand uppkommer en liten ö, vid vars sidor strömmen porlar melodiskt. Stolta och förnäma flyga vildgässen förbi över oss. Solen sjunker i töcken och liknar en oslipad rubin. Vid lägerplatsen, Aghzi-tar-tokai eller "Den trånga mynningens skogstrakt", räknade Kung i o, S oo
IIIF Color HighRes
