oss att undra om icke den gamla "Sidenvägen" här i trakten gått söder om Kum-daria. Ännu längre öster ut, två dagsresor från nekropolen, fanns ett "budkhaneh" eller Buddhahus, ett tempel, som möjligen hörde till Lou-lan.
Ordeks fantasi spelade livligt under dessa dagar och tid efter annan satt han i min tältöppning för att meddela någon ny detalj han just kommit att tänka på. Bergman och jag kunde inte tro annat än att någon grund av verklighet givit upphov till dessa lockande och underbara skildringar. Vi hoppades att vakttornen kunde hjälpa oss att lokalisera en gammal väg och vi undrade om icke den stora gravplatsen förrådde närheten av en av de orter, vilka stå nämnda i de av mig funna handskrifterna från Lou-lan. Därför beslöts att Folke Bergman och Georg Söderbom med ett par tjänare och med Ordek till ciceron samt förande sitt bagage på det fåtal lastdjur som kunde uppdrivas i denna av kriget utsugna trakt, under Chens och min resa till Lop-nor skulle göra en framstöt genom öknen i riktning mot den trakt där Avullu-köl fordom legat.
Vad Ordeks lockande skildringar beträffar visade det sig snart att de voro överdrivna. Måhända levde han ännu i minnet av det livliga intresse han iakttagit hos mig vid upptäckten av Lou-lans ruiner, vilka han nu efter 34 år i sin spelande fantasi byggde vidare upp till sagolika hus och praktfulla gravplatser. Ordek hade blivit gammal, den kraft och uthållighet som år 1900 utmärkte honom hade avtagit, hans minne svek honom
IIIF Color HighRes
