Den Vandrande Sjön : vol.1 / 112 ページ（カラー画像）

0112	Den Vandrande Sjön : vol.1
さまよえる湖 : vol.1

0112

Den Vandrande Sjön : vol.1

さまよえる湖 : vol.1

DEN VANDRANDE SJÖN

och han kunde inte längre skilja mellan drömmar, för-

hoppningar och verklighet.

Vi kunna här ta avsked av honom. Jag såg honom

icke mer. Hans slut, så länge vi ännu kunde följa hans

steg, blev tragiskt. Sommaren var redan förbi då bil-

kolonnen, såsom jag berättat i min bok "Sidenvägen",

återförenade sig med mig i Urumtji. Jag fick då av

de våra höra att Ordek, efter återkomsten från Berg-

mans ökenfärd, liksom andra tjänare blivit avskedad.

En vacker dag hade han uppenbarat sig hos bekarna

i Tikenlik och framfört en osannfärdig helt och hållet

uppdiktad hälsning från vår expedition att vi begärde

förstärkning i våra förråd av mjöl och ris, vilket skulle

betalas vid de våras uppbrott. Vid flera föregående

tillfällen hade bekarna varit våra leverantörer och

hade icke heller nu någon anledning att ana oråd. Or-

dek hade fått vad han begärde. Men i stället för att

begiva sig till vårt högkvarter vid floden hade han på

omvägar styrt kosan till sin egen hemtrakt, Tjara vid

Jangi-köl. Då bekarna slutligen framställt sina krav

till Georg och Ef f e, hade dessa svarat, att någon rekvi-

sition vid den uppgivna tiden icke blivit gjord och att

Ordek långt förut fått sitt avsked. Då hade bekarna,

den lokala maktens handhavare, anställt undersökning

i målet; Ordek hade erkänt och blivit tagen i fängsligt

förvar.

Stackars Ordek! Det hade för honom varit lyckligare

att icke för andra gången komma i min väg. För honom

— om han ännu är i livet — liksom för mig är min-

国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
『東洋文庫所蔵』貴重書デジタルアーカイブ