senden innan sena tiders barn väckte henne ur den långa vilan.
Hennes ansiktsskinn var som hårt pergament, men ansiktets form och teckning var ej förändrad av tiden. Hon låg med slutna ögonlock över föga insjunkna ögonglober. Kring hennes läppar spelade ännu ett leende, som icke utplånats av årtusenden och som gjorde denna gåtfulla varelse ännu mera tilltalande och sympatisk. Men sina hemligheter om livets äventyr förrådde hon icke, och minnet av brokiga tavlor i Loulan, om vårgrönskan kring sjöarna, om kanoternas och färjornas färder på floden hade hon tagit med sig i graven.
Hon hade sett garnisonen i Lou-lan tåga ut till strid mot hunner och andra barbarer, stridsvagnarna med deras bågskyttar och lanskastare, de stora handelskaravanerna som passerat Lou-lan och vilat i dess gästhus och otaliga kameler, som på Sidenvägen förde balar av Kinas dyrbara silke till Västerlandet. Och säkert hade hon också älskat och blivit älskad. Kanske hon dött av sorg. Men därom fingo vi intet veta.
"Ty i vart hjärta finns en dörr med lås, ett hemligt rum, vars nyckel ingen finner, men oljan, vilken i dess lampor brinner är hemligheten som med oss förgås."
Kistans inre längd var i medeltal 1)71 m. och den okända prinsessan hade varit en liten dam, c:a 1,60 m. lång.
IIIFカラー高解像度
