Då vi väl kommit i ordning i detta läger, n:r 8o, kallade jag roddarna till mig.
De hade själva bevittnat hur Yew, Kung och Effe med personbilen och en lastbil den 27 april hade styrt öster ut för att över Altmisch-bulak söka uppnå Tunhwang. Nu gällde för oss att få veta om bilexpeditionen passerat öster ut och kommit tillbaka med kurs på bilarnas ståndläger, n:r 7o. Det uppdrag jag därför gav tre roddare, Apak, Hajit och Ismail, var att i dagningen nästa morgon gå i rak linje mot NNV till bergsfoten, men vända om till oss så snart de funnit bilspåret. De skulle vidare avgöra om spåret förrådde att bilarna kommit tillbaka eller icke. De fingo med sig en vitröd signalflagga, som ifall bilarna icke återkommit skulle sättas fast i själva spåret, samt en tom konservburk, i vilken vi lagt brev från Chen och mig, berättande att vi lågo vid närmaste vatten I o km. öster om Lou-lans meridian. Vi bådo de våra att efter sin återkomst till ståndlägret n:r 70, sända personbilen för att hämta oss. De tre spejarna hade order att återvända till oss på kvällen samma dag.
Just då Chia Kwei skulle servera vår middag, utbröt en häftig ONO storm. Man hörde kastrullock och tallrikar skramlande flyga sin kos. Roddarna packade ihop sina grejor och sökte sin tillflykt i en djup sänka mellan ett par jardangs. Vårt tält stagades med ett par kistor, mjölsäckar och lerblock. Den trogne hunden Tagil rullade ihop sig i en sänka där han hade lä.
IIIF Color HighRes
