IIIFカラー高解像度
国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
| IIIFカラー高解像度 |
| Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
| さまよえる湖 : vol.1 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
引用情報
FÄRDEN TILL LOP-NOR
gift är att ösa kanoten efter hand som den fylles av
äntrande vågkammar. Jag har en till måltiderna hö-
rande skål av emaljerat järnbleck till öskar och arbe-
tar som en galärslav. Med armbågarna söker jag att
mota och dämpa vågorna åtminstone midskepps. I
kanotens botten skvalpar och kluckar vattnet mellan
för och akter i takt till farkostens rullningar. Det är
en ojämn strid. Jag hinner inte att hålla jämna steg
med vågorna. Varje ny kam ger oss ett större tillskott
än det kvantum vatten jag förmår att på mellantiden
vräka ut med skålen. I kanoten stiger vattnet oro-
väckande. Efter hand som den fylles blir den tyngre
och allt lägre ligga relingarna över sjön. Desto lättare
blir det därför för vågkammarna att slå in och varje
ny påfyllning blir större än den föregående på samma
gång som mina och roddarnas krafter avtaga. Till
närmaste strand är det ännu mycket långt. Det är blott
en tidsfråga hur länge vi kunna hålla oss flytande och
ju längre det lider desto mindre bli utsikterna till rädd-
ning.
I dylika ögonblick av yttersta fara blir jag alltid
lugn utan att veta varifrån detta lugn kommer eller
varför. Sannolikt beror det på en undermedveten kallt
logisk insikt att situationen, då man står inför döden,
icke förbättras om man förlorar herraväldet över sig
själv och de enda vapen man har till hands. Ehuru
mina tjänare, då liksom nu fyra till antalet, stupade
och dogo av törst i Takla-makanöknen, rubbades icke
min tillförsikt. Jag kunde icke hjälpa dem. Den enda
räddningen var vatten. Om jag lagt mig ned för att dö
ISI
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics（国立情報学研究所）
and
The Toyo Bunko（東洋文庫）. All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。