National Institute of Informatics - Digital Silk Road Project
Digital Archive of Toyo Bunko Rare Books

> > > >
Color New!IIIF Color HighRes Gray HighRes PDF   Japanese English
0220 Den Vandrande Sjön : vol.1
The Wandering Lake : vol.1
Den Vandrande Sjön : vol.1 / Page 220 (Color Image)

New!Citation Information

doi: 10.20676/00000184
Citation Format: Chicago | APA | Harvard | IEEE

OCR Text

 

DEN VANDRANDE S JON

vattnet tömmes. Kunna vi blott länsa den alldeles så

är ingen överhängande fara för handen.

Men emaljskålen, som tjänat till öskar, är borta. De

båda roddarna, som krampaktigt hållit fast i sina åror

i brist korkdynor, slå ut vattnet med årbladen. Det

går långsamt, men tålamodet segrar och kanoten blir

läns. Medan de båda männen stöda kanoten, klättrar

jag upp och hjälper sedan att balansera farkosten tills

också de återtagit sina platser.

Härlig är vilan efter övermänskliga ansträngningar!

Jag klär av mig och vrider vattnet ur mina kläder

samt håller upp dem i vinden till torkning. I den torra,   

varma stormvinden går detta fort. Mina båda roddare   and

låta sina kläder torka på kroppen. De ha åter tagit

till årorna och ro vidare i vindens riktning. Solen står

ännu högt. Ingen strand synes. Komma vi åter ut på

djupare vatten bli vågorna höga och då väntar oss

samma kamp för livet som nyss.

Men nej, sjön blir allt grundare. Synranden i syd-

väst, själva horisontlinjen ser knottrig ut. Det måste

vara schorflaken som vid torkningen resa sig på ända.

Nu tangerar kanoten bottenslammet. Männen resa sig

och stöta fram kanoten med årbladen mot sjöbottnen.

Efter en stund måste de stiga ur och skjuta fram far-

kosten. Allt grundare blir vattnet och slutligen kunna

vi icke komma en tum längre. Då uppgår djupet till

en decimeter.

Vad är nu att göra? Vi äro räddade ur sjönöden,

men vår belägenhet är ändå allt utom avundsvärd. Vi

befinna oss vid Lop-nors strand ytterst i söder, tretton

154