Den Vandrande Sjön : vol.1 / Page 235 (Color Image)

0235	Den Vandrande Sjön : vol.1
The Wandering Lake : vol.1

0235

Den Vandrande Sjön : vol.1

The Wandering Lake : vol.1

VARA SISTA DAGAR VID LOP-NOR OCH LOU-LAN

Jag låter Chia Kwei spänna upp alla tältets fållar

så att draget fritt kan spela in. På sjön och floden råder

ett helt annat klimat. Där behöver man aldrig klaga

över hettan.

Jag förkortar väntans timmar med ritning och mål-

ning av det egendomliga landskap som omger oss. Och

timmarna gå och solen bränner, ännu kl. 1/2 8 är det

24,7°. Chia Kwei och Ali stapla en väldig vårdkase

på krönet av en jardang och spana ideligen mot söder

och sydväst. De ropa, men ingen svarar. Skymningen

breder sina skuggor över nejden, solen går ned i prakt-

fullt färgspel, aftonrodnaden slocknar. Inte ett ljud

höres. De borde ha varit tillbaka för länge sedan. Ali

ber mig att före dagningen få gå dem till mötes i deras

spår och taga ett par större brödkakor med sig. Så

snart mörkret tätnat efter kl. 8, tändes vårdkasen och

sprider sitt flammande rödgula sken över nejden. Ur

mörkret omkring dem resa jardangåsarna sina gula

ryggar som drakar och delfiner. Ali ropar, men natten

svarar icke. Allt är tyst.

Och samma tystnad som under natten rådde även

följande morgon då jag vaknade. Chia Kwei och jag

voro ensamma i lägret, Ali hade gått att möta de sak-

nade. Jag hyste en stigande oro för dem. Deras provi-

ant var otillräcklig och de hade måhända inte funnit

vatten på vägen till Lou-lan. Kanske de gått vilse och

inte hittat tillbaka till vårt läger vid sjöstranden. Jag

visste av erfarenhet att broddade skodon lämna endast

svaga spår efter sig i den hårda sedimentära och av

169

National Institute of Informatics - Digital Silk Road Project
Digital Archive of Toyo Bunko Rare Books