Den Vandrande Sjön : vol.1 / Page 245 (Color Image)

0245	Den Vandrande Sjön : vol.1
The Wandering Lake : vol.1

0245

Den Vandrande Sjön : vol.1

The Wandering Lake : vol.1

VARA SISTA DAGAR VID LOP-NOR OCH LOU-LAN

glädje. Och där synas tuppen och hönorna, som inte

ägna oss den minsta uppmärksamhet. Men icke skym-

ten av en människa. Lägret var evakuerat. Sovo de,

eller voro de ute på fiske eller hade de funnit några

gamla gravar? Hade de blivit överraskade av utsänt

folk från Urumtji, som tagit dem till fånga och fört

dem bort? Eller hade de ledsnat vid sin långa väntan,

trott att vi omkommit och anträtt sitt återtåg uppför

Kum-daria?

Vi landa. Det första som slog oss var en konstgjord

grotta mellan två lodräta jardangs och med ett tak

av två kanoter. Dess bakvägg bildades av en mur av

mjölsäckar. Där inne fanns våra fyra roddares bagage,

men de kvarlämnades tillhörigheter saknades. Man

kunde se att ett får nyligen blivit slaktat. På en tom-

låda låg ett brev från Bergman. Gagarins gevär, svärd

och päls saknades liksom han själv — underlig väk-

tare tänkte vi, han skulle ju svara för ståndlägrets

trygghet!

Fyra kanoter fattades. Jag frågade Sadik, Babeddin,

Rozi och Ali om de trodde att deras tre kamrater,

Ismail, Tokhta och Musa rymt. Men de ansågo detta

otänkbart.

"I Kontje gå de arbetslösa. Hos er ha de lön, bröd,

kött, te, allt vad de behöva. Varför skulle de då fly!

Sannolikt har Gagarin skjutit en antilop och de ha

givit sig av för att hämta den."

"Högst osannolikt", menade jag. "Någon borde väl

ha stannat i lägret."

12. - H e d i n, Den vandrande sjön. 177

National Institute of Informatics - Digital Silk Road Project
Digital Archive of Toyo Bunko Rare Books