emot strömmen eller rida tillbaka. Men "Tun-hwangexpeditionen", som visserligen ej kommit längre än till Altmisch-bulak, hade funnit en körbar passage — just den "väg" vi behövde för återtåget. Vi hade sålunda all anledning i världen att vara nöjda och tacksamma med utgången av Lop-nor-färden.
På kvällen sutto Chen, Kung och jag uppe och pratade om nya planer. Kung hade meddelat att då han den 21 maj lämnat läger 7o, ännu icke ett ljud hade hörts från överste Salomakhin, som lovat oss bensin och motorolja till Korla. Redan då hade jag klart för mig att nästa steg jag hade att taga vore att göra en blixtfärd till Urumtji för att skaffa det oljeförråd vi behövde.
Våra överläggningar avbrötos vid midnatt då de tygellösa luftandarna började att köra med sina snabba vagnar över vårt tält. Duken smällde och slog och hotade att spräckas och alle man måste upp och staga vårt tält med pluggar och rep.
Det var en sista avskedsfanfar före vårt uppbrott från sagolandet vid Den vandrande sjön.
IIIFカラー高解像度
