och öknar. I en jämn och hård fåra åkte vi som genom en allé av täta, härliga tamarisker. I ONO synes trakten av Azghan-bulak. Vi äro alltså på ungefär 1,400 m. höjd och ha stigit 600 m. över Lop-nor.
Nu ha vi blott en liten bit kvar till passet Kaksudawan, vilket reser sig endast 4o m. över slätten i norr och är oerhört brant. Bilen tog det knyckvis, i m. i taget och vi gingo till fots och lade stenar bakom hjulen för att hindra ekipaget att rulla utför och stjälpa i den slingrande backen. På södra sidan hade Serat grävt ned en S gallons bensindunk, som nu hämtades och tömdes i tanken.
Vi äro inne på en verkligt god väg, där man ser spår av spadar och hackor och av talrika karavaner. Men så är det också vägen från Turfan till Ying-p'an, Saj-tjeke och Korla, som nu var flitigt använd sedan Toksun-vägen blivit spärrad.
Mellan skära, svarta och vita berg liknande tält följa vi en trång dalgång mot SV. Vägen utmärkes av rösen på angränsande kullar. Landet öppnar sig åter och vid fyratiden äro vi vid källan Toghrak-bulak, som springer upp ur den 8 m. breda dalbottnens sand och har förträffligt vatten. För dessa ödsliga berg är "Poppelkällan" en tjusande plats. På ena sidan reser sig en hög klippvägg, på den andra en 2 m. hög erosionsterrass och mellan båda växa ett par hundratal popplar.
Vi ha gjort en betydande krök åt norr och väster och då vi nu lämna bergen komma vi ut på en väldig
IIIFカラー高解像度
