国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
DJUREN VID KONT JE-KUM-DARIA
kvar över vintern, andra flytta till varmare luftstreck. Den rödhalsade dykanden stannar enligt flodbefolkningens uppgifter i ringa antal kvar under den kalla årstiden medan de flesta av dess art flytta bort.
Rostanden, även mandarinand kallad, spelar en märkvärdig roll i strändernas fågelvärld. Den tjänstgör som ett slags polis eller säkerhetsvakt, som ständigt tyckes stå på pass och som vid hotande fara utstöter gälla skrin och kommer alla andra fåglar i närheten att lyfta. Två honor samsas ibland om ett gemensamt bo och ruva turvis ett tjugutal ägg.
Rostanden bygger sitt bo flera meter över marken i ihåliga poppelstammar och gör det mjukt och bekvämt med tillhjälp av dunstoppning.
Även gravanden och snatteranden äro vanliga. I gamla tider och även nu hade jag ofta tillfälle att för- vånas över lopliks eller fiskarfolkets vid Lop högt uppdrivna förtrogenhet med vildändernas och gässens vanor. Av fåglarnas läten och flykt kunde de ofelbart draga sina slutsatser om boens belägenhet, gingo rakt på dem mitt i den tätaste vass och kommo alltid tillbaka med ägg i mössan eller i en flik av rocken.
Den vanliga vildgåsen eller grågåsen kallas ghas, ett namn som fonetiskt påminner om vildgåsens läte och kanske just därför har en så stor likhet med de indoeuropeiska namnen: gås, gös (ryska), goose, gans o. s. v. Vår och höst ser man ofta vildgässens pilspetsar på deras flyttningståg. I mina tidigare reseskildringar från Tarim har jag berättat om deras fenomenala lokalsinne, och hur de ofelbart finna sina osynliga stråkvägar ge-
301
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。