digheternas öron. Borgmästaren i Anhsi var god vän med hövdingen i Hami, den gamle räven Jollbars Khan och stod dagligen i telefonförbindelse med honom. Om borgmästaren fått kännedom om våra förehavanden så hade han underrättat Jollbars och denne hade meddelat Urumtji. Provinsens högste styresman hade då med rätta kunnat draga misstankar mot oss, som, efter att förgäves ha begärt tillstånd att göra en bilfärd till Kaschgar, återvänt till provinsen på en sydligare väg och utom räckhåll för hans kontroll. Han hade då kunnat skicka ryttarpatruller till Altmisch-bulaks källor för att spana efter oss, och om vi under sådana förhållanden blivit fast, hade han haft goda skäl att betrakta och behandla oss som spioner.
För att maskera våra avsikter spridde vi därför ut det endast delvis sanna ryktet att vi ämnade besöka de berömda klippgrottorna, Ch'ien-fo-tung eller "De tusen buddhornas grottor" vid Tun-hwang.
Den 2 november gjordes allt klart till uppbrott, men som vanligt den första dagen dröjde det länge innan vi voro färdiga. Ehuru borgmästaren i egen hög person följde med ett stycke utanför Anhsi, hejdades vi i stadsporten av soldatposteringen, som anställde korsförhör om vårt mål och våra avsikter. Tydligen befunnos våra förklaringar plausibla, ty vi släpptes fram utan vidare.
Vår väg leder mot söder genom en allé av pilar och över kanaler med små korta broar. Marken är sand-bunden och mjuk. En flodarm, riktad mot väster har
IIIFカラー高解像度
