töcken. För den som är van vid bilar är det icke roligt att åka efter oxar. De hedervärda flegmatiska djuren ta ett steg då och ett då, gå med nedböjt huvud, nosen i marken och ha inte alls bråttom. Det tog oss sex timmar att tillryggalägga en och en halv mil.
Slutligen nå vi en torr flodbädd, i vars botten vi fortsätta mot SSV. Omedelbart till höger ha vi då en lodrät rullstensterrass, på sin tid uteroderad av flodvatten. I denna vägg gapa de första grottorna som svarta hål. Vi åka förbi dem och nå en liten park av höga popplar och andra träd omgiven av ett stängsel.
I ett härbärge, som nu är tomt och övergivet finna kinesiska pilgrimer från Tun-hwang en fristad och förplägnad då de den 8 :e i 4:e månaden bevista vissa religiösa ceremonier på platsen. Tre taoistiska präster leva här. Den förnämste bland dem, Wang, var icke hemma, men en av de båda andra tog emot oss och förde oss till ett gästrum i ett tempel, som består av två stora, förfallna salar dekorerade med blott tre buddhabilder utan altarbord och offerkärl. Vår värd, taoistprästen, som föreföll försagd och bortkommen, berättade att han var hemma i Kanchow och hade tillträtt sin nuvarande post för fyra år sedan. Han var ogift ehuru äktenskapet eljest icke är förbjudet inom hans trossamfund. Templet är jordägare och arrenderar ut sina åkrar åt farmare, vilka lyda och underhålla prästerskapet. De köpa också hirs från Tun-hwang. På platsen finnas två lamakloster, vilkas sju munkar äro kineser från Kansu.
IIIF Color HighRes
