国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
『東洋文庫所蔵』貴重書デジタルアーカイブ

> > > >
カラー New!IIIFカラー高解像度 白黒高解像度 PDF   日本語 English
0385 Den Vandrande Sjön : vol.1
さまよえる湖 : vol.1
Den Vandrande Sjön : vol.1 / 385 ページ(カラー画像)

New!引用情報

doi: 10.20676/00000184
引用形式選択: Chicago | APA | Harvard | IEEE

OCR読み取り結果

 

TILL VÄGENS SLUT

Det döda landskapet ligger badande i solljus då vi starta till den sista framstöten. I allmänhet följa vi gårdagens spår, undvikande svåra passager och prövande nya. Marken lyser i röda nyanser, kullarna äro vanligen mörka, knallar av kvartsit glänsa här och var. Terrängen är ogynnsam. Ofta fastnar lastbilen och måste befrias med tillhjälp av spadar och kanfas-mattor. Vi irra omkring åt olika håll.

Den del av Pei-shan där vi nu befinna oss bildar en halvö, vilken skjuter ut som en mäktig och flerspetsad tunga, ett promontorium mot väster i Lop-depressionen. Konsten är blott att korsa den på något lämpligt ställe. Hela dagen går åt och i skymningen lägra vi, n:r 135.

Kvällens timmar fyllas med livliga rådplägningar om vad som är att göra. Provianten lider mot sitt slut och vi ha vatten för blott tre dagar. Situationen är komplicerad. Det vore den enklaste sak i världen att kvarlämna lastbilen, manskapet och hela bagaget vid läger n:r 135, medan Yew, Kung, Chen och jag med Effe till chaufför gjorde den sista framstöten till Altmisch-bulak. I gynnsam terräng skulle den kunna göras på en dag. Avståndet är troligen mindre än 14 mil.

Men — är det klokt, är det tillrådligt eller ens försvarligt att sätta allt på ett kort. Då jag föreslog att jag ensam, med Effe som chaufför, skulle göra den sista framstöten, uttalade jag visserligen en personlig önskan, men intog i verkligheten den ståndpunkten att jag icke hade moralisk rättighet att skilja mig från expeditionen. Att ryktet om vår långvariga frånvaro

299