国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
TILL VÄGENS SLUT
Sedan jag lämnat bergens yttersta uddar bakom mig kom jag ned på alldeles jämn mark av salthaltig lera, dock knottrig av åsar och valkar om högst 2 m höjd. Till höger syntes rader av bjärt tegelröda kullar. Öknen sträcker sig i det oändliga åt SV, och icke heller i NO skymmes dess horisont av några berg. Det är som en vik av ett gammalt hav. Kamelerna (de vilda) förirra sig aldrig hit, deras stora stråkväg undviker denna hemska ökentrakt.
Sedan jag gått till fots i fem timmar, inväntade jag karavanen. Terrängen blev sedan värre än någon sandöken. Det var samma 'jardangs' eller leråsar vi kände från Lop-öknen, men här voro de ända till 6 m höga och i o m breda. De ligga utdragna i norr och söder och i tallösa rader. Funnos icke här och var små avbrott av luckor, vore terrängen absolut oframkommelig, ty deras sidor äro vertikala. Vi måste gå halva eller hela kilometer mellan dem innan nästa avbrott tillåter oss att vinna ett par tiotal meter i vår riktning. Intet tålamod förslår — man kan bli förtvivlad i dylik terräng.
Äntligen lyckades det mig dock att lotsa oss ut ur denna tidsödande labyrint ..."
Där vi den gången korsade den gamla Lop-nor-bäd-
dens nordöstra snibb bestod marken av jardangåsar,
icke av salt-"schor" såsom i den trakt där Hörner och
Chen trettio år senare korsade bädden. Sannolikt sträc-
ker sig jardangviken icke längre åt nordöst än att man
lätt skulle kunna kringgå den med bilar.
Efter slutförd orientering vid ändpunkten för vår
andra framstöt i Lop-depressionen vände vi tillbaka i
vårt eget spår förbi de gulröda mesornas rad till läger
n:r 135. Någon verklig anknytning till Altmisch-
bulak hade vi icke vunnit, men så mycket hade vi sett,
att de fjorton mil som fattades i vår bilrekognoscering
zo. — H e d i n, Den vandrande sjön. 305
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。