Klockan åtta på kvällen syntes plötsligt på högst 4o meters avstånd framför oss en stor ljusgrå varg som tvärstannat förlamad, hypnotiserad och bländad av bilens strålkastare.
"Full fart, kör över odjuret!" ropade vi. Men Effe förlorade både sin sinnesnärvaro och det rätta ögonblicket och handlade så som man icke bör handla i en dylik situation: han tvärstannade liksom vargen och grep efter sin bössa för att skjuta. Då löstes förtrollningen, vargen fick andrum och försvann i mörkret på sidan av ljuskäglan.
Under natten passerades Lo-t'o-ching, Tao-tao-shui och Ma-lien-ch'üan och följande dag åkte vi över Tach'üan på Hamivägen och lägrade under natten vid norra stranden av Su-lo-ho.
Den sista morgonen, 14 december, väcktes vi av östnordöstlig storm, som med 16 sekundmeter jagade ogenomträngliga moln av stoft och sand över våra tält. Floden låg frusen i tre armar. Den första höll under personbilen, men på den andra brast isen under framhjulen. Bilen tog ingen skada. Vi kommo över på fastare is längre ned och voro en stund senare vid Anhsis stadsport, där ett halvt dussin soldater i pälsar och höga pälsmössor hejdade oss. Efter ännu några minuter sutto vi och pratade med den hygglige borgmästaren. Förmodligen hade han av Yew blivit invigd i våra hemligheter, eljest måste erkännas att han utvecklade en fenomenal försynthet och takt då han vid vår återkomst inte ens frågade vad vi haft att göra i de västra öknarna under sex långa veckor.
IIIFカラー高解像度
