Ett par av mina kameler i en vinderoderad fåra mellan jardangs (1900).
i hjärtat av Asien och nya stationer och städer växa upp i en ökentrakt, som under halvtannat årtusende varit så fattig, att den icke ens kunnat tjäna skorpioner och ödlor till hemvist. Endast de vilda kamelerna hade någon gång förirrat sig dit från sina saltkällor i Kuruk-tagh — men nu, sedan vattnet återvänt och människan var i antågande skulle dessa öknens irrande skepp med fasa se hur gränserna av deras länge fridlysta rike kringskuros och ryckte tillbaka.
Hur tunga och tröttsamma hade icke marscherna varit i Kuruk-darias bädd för 28 år sedan! I minnet återkallade jag åsynen av den breda, djupa, slingrande
IIIF Color HighRes
