国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
DEN VANDRANDE SJÖN
med dem att spaningarna efter Lop-nor skulle falla på min lott. Men genom generalguvernörens avoghet måste denna plan uppgivas.
Det var då, i december 1928, som prof. Hsü Pingch'ang, d:r Hummel och jag begåvo oss till Nanking för att klaga över generalguvernörens omedgörlighet. Marskalk Chiang Kai-shek lovade oss sitt bistånd. Genom omständigheternas makt kom jag sedan in på ett nytt spår och Lop-nor fick tills vidare vänta.
Problemets huvuddrag hade vi klara, endast slutsjön fattades. Fem medlemmar i vår expedition hade år 1928 färdats genom nedre Tarims delta, där Prschevalskij varit den förste och där jag 20 år senare också dragit fram med kameler, kanoter eller färjor. Två av dessa fem, arkeologen Folke Bergman och meteorologen d:r Waldemar Haude sände mig rapporter om sina resor och iakttagelser. De funno de nedersta delarna av Tarims och Kontje-darias lopp i det närmaste uttorkade. Blott under högvattenstiden kunde på sin höjd en ringa kvantitet vatten tränga in i dessa bäddar. Så långt som till Arghan hade enligt Bergmans iakttagelser sedan 1924 inte en droppe rinnande vatten nått fram. Endast gölar av stillastående vatten funnos ännu kvar i Tarims övergivna bädd.
Det var därför tydligt att både Tarim och dess biflod Kontje-daria redan år 1928 förflyttat sitt lopp till den gamla, torra bädden Kuruk-daria, nu kallad Kum-daria. Därmed hade bevisats att min teori var riktig även i den punkten att icke allenast Kontjedaria, utan också det östturkistanska flodsystemets
352
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。