Den Vandrande Sjön : vol.1 / Page 460 (Color Image)

0460	Den Vandrande Sjön : vol.1
The Wandering Lake : vol.1

0460

Den Vandrande Sjön : vol.1

The Wandering Lake : vol.1

DEN VANDRANDE S JON

sinade, men deras instinkt och sedan århundraden ned-

ärvda erfarenhet sade dem, att vårens eller höstens

högvatten som vanligt skulle komma med nya friska

flöden. Då det nya vattnet uteblev, avdunstade de

sista gölarna och fiskar och mollusker bäddades in i

bottenslammet, kvävdes och dogo.

Vassen vissnar och endast stubben blir kvar. Skogen

lever ännu på sina rötter så länge dessa hämta livets

safter ur grundvattnet. Men den är dömd att förtorka

och dö ut om den nuvarande vattenfördelningen fort-

far. Dess yttersta förposter i söder skola även i fram-

tiden visa hur långt skogen under det senaste pendel-

slaget hann att utbreda sig. Till Kara-koschun nådde

den aldrig. Stränderna kring denna sjö ha alltid varit

nakna och öppna vilket bekräftar de meddelanden jag

år 1896 erhöll i fiskarbyn Abdal av Prschevalskijs

gamle vän, den 8o-årige hövdingen Kuntjekan Bek.

Denne berättade att hans farfar, Numet Bek, i sin ung-

dom bott vid en stor sjö, belägen norr om Kara-

koschun och att den sistnämnda sjön bildats först på

I 720-talet. Prschevalskijs sjö hade sålunda tydligen

haft vissa mellanstadier innan den för ett par hundra

år slog sig till ro i öknens sydligaste depression.

Den fiskarbefolkning jag 1901 fann i de små av

vasshyddor bestående byarna strax ovanför Tarims

utlopp i Kara-koschun och som existerade ända till år

1921, flyttade bort då sjön började att torka ut och då

flodens vatten sinade. De flesta drogo sig till Tjarkhlik

och blevo jordbrukare, andra uppåt floden. Hela lan-

det företer nu ett helt annat ansikte än på Prscheval-

372

National Institute of Informatics - Digital Silk Road Project
Digital Archive of Toyo Bunko Rare Books