Efter den spännande månad vi tillbringat i Korla övervakade av soldater kändes det ljuvligt att åter vara ute i Guds fria natur och se eldarna flamma i nattmörkret. Mitt första kartblad såg lovande ut och jag njöt av tanken att nu äntligen vara på väg till denna nyckfullt vandrande sjö, som förut skådats av blott en europé, docenten Nils Hörner, vilken i sällskap med Parker C. Chen på vintern 193o-31 gått dit österifrån genom öknen och gjort en noggrann karta därav.
Någon tryckande vårvärme hade vi inte behövt beklaga oss över den första dagen och lätta friska brisar drogo tid efter annan över floden och dess skogstrakter. På aftonen hade det blivit rätt kyligt att sitta stilla och rita och på natten sjönk temperaturen till — 0,8°. Sovsäckarna av fårskinn voro härliga att ha och då det första järnbäckenet med glödande kol bars in, spred sig en behaglig värme i tältet och våra stela lemmar tinade upp.
Efter aftonmålet som bestod av grönsakssoppa med smörgås och ost, köttbullar, potatis och kaffe med dopp, kom Ordek på visit och underhöll mig i timmar om sina levnadsöden. I minnet återupplevde vi de spännande dagarna i öknen då vi upptäckt Lou-lan och Ördek kom ihåg den minsta detalj i berättelsen om sin spaning efter den kvarglömda spaden.
Sent omsider fick glöden falna och nattens stillhet sjönk över våra luftiga boningar vid Uzun-bulung.
IIIF Color HighRes
