och de eviga snöfältens bräm, där Ovis Poli, Marco Polos vildfår med de mäktigt svängda hornen lever sitt fria liv och gör sina viga språng från klippa till klippa. Man tror sig höra bruset av smältvattnets bäckar, vid vilkas stränder orongoantiloperna och vildjakarna beta i fridlyst ro och man lyssnar till ett bortdöende eko av de tibetanska jägarnas entoniga sånger och skotten från deras mynningsladdare. I trakter där detta flöde ännu var ungt utvecklade vildåsnorna sina skvadroner och ansattes av hungriga vargar. På ängar och betesmarker i Tien-shans höga dalar, där kirgiser och mongoler hade sina jurt uppslagna drucko fårhjordarna och deras herrar ur detta vatten, vars sista strömdrag nu förde oss allt längre och längre mot öster.
I alla de trakter, där denna flods källflöden sjöngo sina evigt klingande sånger, hade jag dragit fram med mina karavaner av hästar, jakar eller kameler och 44 år hade förflutit sedan jag först lärde känna dem. Det var därför icke så underligt att jag kände denna nya färd som ett återseende och att jag betraktade de behagfullt och tyst dansande virvlarna på flodens yta som gamla vänner. Bland dem kände jag mig fullkomligt hemmastadd.
Aha, ni kommer från Muz-taghs gletschrar, från Taghdumbasch-Pamir, från de mördande höjder, där jag på vintern 1907-08 började dödsmarschen genom Tibet till Taschi-lunpos klosterstad! Minns ni hur ni skummade och dånade kring min lilla vita Ladaki, då han bar mig genom era iskalla, grusiga bäddar?
IIIF Color HighRes
