国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
DEN VANDRANDE S JUN
Tarims liksom de flesta ökenfloders öden likna människolivets i dess olika skeden. I sin barndom joll-
rar en rännil bland mossor och lavar i högfjället, men växer till en yngling, en brusande och forsande vildback, som med oemotståndlig kraft bryter sin bädd genom de hårdaste klippor. Den samlar sig till dånande styrka då den på höjden av sin mannaålder lämnar
de stora svårigheterna bland bergen bakom sig för att i ett mera sansat och sakta lopp flyta ut över jämnare
nejder. Floden åldras. Alltmera långsamt och tyst blir
dess lopp. Den kraft den samlat under livet ökas icke mer, den avtar. Floden har liksom människan passerat
livets middagshöjd. Nu kämpar den inte längre, den har blivit passiv och vegeterar, dess massa krymper efter hand och slutligen dör den och faller räddningslöst i sin grav, Lop-nor, "Den vandrande sjön".
Men vad Tarims nedersta lopp beträffar, skulle vi efter några dagar finna att det icke var så försvagat
av ålder och mödor att det icke förmådde utföra ännu
ett stordåd. Den handlingskraft, som år 1921 kommit till utbrott, hade bestått däruti, att floden, trots sin
skenbara ålderssvaghet och sitt stilla lugn, hade för-matt att spränga sina sekelgamla fjättrar och bryta sig en ny väg.
Och nu drevo vi på denna flod i obetydliga krökar, vilka dock i stort sett förde oss mot ostsydost. De konkava strandterrasserna äro skarpt uteroderade av vattnet och vanligen lodräta, en eller två meter höga, under det att den motstående konvexa strandlinjen har ett långsamt fall vanligen med en söm av slam närmast
20
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。