国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
TILL VÄGENS SLUT
Vår lägerplats n:r 133, där vi rest våra tält på kvällen den 7 december 1934, var ur geografisk synpunkt av mycket stort intresse. Här hade vi korsat och lämnat bakom oss den yttersta och sista randkedjan i Peishans bergssystem och befunno oss vid norra randen av det ökenbälte, som, fjorton mil brett, skiljer Peishan i norr från Astin-tagh i söder. Till själva kammen av sistnämnda systems randkedja uppgick avståndet till sjutton mil. Det är detta ökenbälte som av östturkarna kallas Kum-tagh eller "Sandbergen", ett namn som hänsyftar på de mäktiga, likt bergskedjor hopade sanddynerna i dess inre.
På samma gång som Kum-tagh-öknen skiljer två bergssystem från varandra utgör den också en föreningslänk mellan två stora ökenområden, i väster Tarimbäckenets sandhav Takla-makan och i öster den egentliga, stora Gobiöknen.
Från lägret n:r 133 borde vi ha i västsydvästlig riktning omkring elva mil till den närmaste delen av nya Lop-nors östra strand och till Altmisch-bulak borde det vara 16,5 mil i rak linje mot västnordväst.'
1 Såsom framhållits i noten på sidan 283 befunno vi oss sannolikt något längre åt väster.
292
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。