国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
DEN VANDRANDE SJÖN
Våra roddare bestego olika mesas och ropade för
full hals — intet svar. "Men vänta! Där borta gå tre
åsnor i bet i vassen och där tre far!"
Ju flera upptäckter vi gjorde desto mera mystisk
föreföll situationen.
"Se här", ropade Chen, "Kung har varit här!" Hans
fotspår voro lätt igenkännliga, t han var den ende
P Y
i .expeditionen som ännu använde broddade vinter-
kängor.
De måste ha brutit upp denna samma dag, ty kolen
glödde ännu under askan i deras sista eld. Men hur
hade Kung kommit hit? Tillsammans med de får Berg-
man skickat under vård av två herdar? Även dessa
herdar hade försvunnit.
Alltså, av minst sju man fanns inte en enda kvar
på platsen. Ingen annan än hunden Tagil hade stannat
troget på sin post. Jag gick ut och klappade och lekte
med honom och gav honom ett helt lårben av ett får. I
Chen och jag sutto uppe till midnatt och pratade, l
men hur vi än dryftade situationen, kunde vi inte I
vinna någon klarhet. Ingenjör Kungs spår komplice- p
rade det hela. Han kunde aldrig, efter ett kort besök, å
ha tagit det kvarlämnade manskapet med sig, och åter-
vänt väster ut, som om han ansett oss räddningslöst j
förlorade. Och om han av någon dunkel makt tvingats därtill, så hade han kvarlämnat ett brev till oss i vårt tält. Nej, det lönade sig inte att grubbla. Våra roddare tröttnade snart på att ropa. De samlades kring sin eld och kring ett av de tre fåren, som slaktats till belöning för deras trogna tjänst.
178
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。