år sedan kom tillbaka. Det såg därför ut som om det gula lagret av i medeltal S mm. hade behövt 13 år för att avsätta sig.
Men aftonen är nära, solen går ned och dess avsked från jorden skänker oss ett praktfullt skådespel, omöjligt att skildra i ord. I sydost är allting stålblått och mellan himmel och jord kan man icke skönja horisontens gränslinje. Solen vilar på en bädd av röda, gula, violetta och vita skyar och ett varmt purpursken breder sig över sjön i vaster.
Svetten lackar om männen där de gå och släpa kanoterna över den sega, sugande bottnen tills de äro dödströtta. Under sedimenten ligger ett skikt av hårt kristalliserat salt som gör deras fötter ömma.