En egendomlig mesapelare. Den 29 maj.
Innan de fyra roddarna som följt oss hit med åsnorna återvände till sjölägret och sina kamrater, fingo de skaffa oss ett par åsnebördor bränsle. Sedan detta var gjort togo de farväl. Solen stod vid horisonten och månen steg upp bakom mesaåsen. Klockan 8 blåste det ännu med 13 sekundmeters styrka. Smöret, som eljest var smält och liknade punsch, stelnade åter i blåsten vid 23 °. Vi hade en trevlig middag på tunga, smörgås, ost och te.
Därunder berättade Kung att han, som varit den sista att lämna sjölägret, sett herdarna komma med de tre fåren, men utan Tagil. Jag kunde inte lida tanken att den trogna hunden stannat vid ståndlägret n:r 8o i den tron att vi snart skulle återvända. Tältet stod ju kvar och var fullt av proviant. Förmodligen menade