"röse" likt en fågelskrämma injaga misstankar och fruktan hos de vilda kameler och vildåsnor, som kommo till Lo-t'o-ching för att dricka. Men besöktes platsen framdeles av något rövarband så skulle vårt minnesmärke sannolikt inte fa stå i fred — järncylindrar äro bra att ha till vattentransport.
Middagstimmen var redan förbi då vi bröto upp och passerade brunnen, där skärvor efter istagningen lågo kvar och glittrade i solskenet. Trakten genomkorsas av talrika kamelstigar. En av dem följde vi mot sydväst. Även här leder en äldre väg markerad av många rösen, som äro uppförda på dominerande kullar.
Sällan synes fast fjäll, ljus granit; här och var uppträder kvarts i vita fläckar. Vi åka genom små dälder och över flacka kullar ofta avbrutna av små jämna ytor beströdda med tämligen grovt, skarpkantigt grus, två centimeter i diameter och jämnt fördelat på ett underlag av finaste sand eller stoft. Framför oss sjunker solen som en gnistrande diamant och aftonrodnaden gjuter sitt sken över den tysta ödemarken. I allmänhet är nejden alldeles steril, men på sina ställen växa förtorkade tuvor och tamarisker på sina jordkoner. I en sådan trakt uppslogs lägret n:r 128. Vi hade blott tillryggalagt 2 1/2 mil; kartan och den mjuka, ojämna terrängen tar det mesta av vår tid. Över tälten tindrade Orions stjärnor och icke ett ljud störde nattens stillhet.
Följande dag erbjuder oss en ioo m. bred fåra mellan 2 m. höga strandterrasser en förträfflig körbana mot sydväst. Marken är jämn som ett golv. Även här
IIIF Color HighRes
