Den Vandrande Sjön : vol.1 / 45 ページ（カラー画像）

0045	Den Vandrande Sjön : vol.1
さまよえる湖 : vol.1

0045

Den Vandrande Sjön : vol.1

さまよえる湖 : vol.1

VAR FARSTA DAG PA FLODEN

vi sist träffats. Både han och sonen hade sina vass-

hyddor i Tjara nära Jangi-köl och levde på fisk, än-

der, vildgäss och deras ägg. Deras trakt hade ett par

gånger under det nu pågående kriget blivit plundrad

av tunganer, som tagit ett par hästar och några får

från dem.

Vid Jangi-köl hade jag haft mitt ståndläger på vin-

tern 1899-1900. Tarim, i vars istäcke färjan låg fast-

frusen, hade då varit en mäktig och samlad flod och

genom dess bädd strömmade allt avloppsvatten från

hela Ustturkistan utom Kontje-daria, som gick sin egen

väg och först längre ned blandade sig med huvudflo-

den. Nu återstod endast en försvinnande obetydlighet

av vattnet i den gamla bädden och icke en droppe

nådde ned till sjön Kara-koschun, på vilken jag åren

1896, 1900 och 1901 gjort långa kanotfärder. Där

denna sjö, upptäckt av Prschevalskij 1876-77, haft

sin bädd, var landet på väg att förvandlas till full-

ständig öken. Själva sjön hade år 1921 vandrat norr

ut och det var till denna nya sjö, den efter halvtannat

årtusende återuppståndna historiska sjön Lop-nor vi

nu voro på väg! En säkrare vägvisare kunde inte tän-

kas än det vattendrag på vars yta vi drevo allt längre

och längre mot öster.

Men nu kunde vi icke dröja längre. Solen var på

väg att slockna mellan popplarnas stammar i väster

och snart skulle skymningen breda sitt flor över floden

och försvåra pejlingarna framåt i nya krökar. Ordek

klättrade uppför strandterrassen, satt upp i sin slitna

sadel och galopperade med sin son i förväg. Han skulle

国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
『東洋文庫所蔵』貴重書デジタルアーカイブ