国立情報学研究所 - ディジタル・シルクロード・プロジェクト
| |||||||||
|
Den Vandrande Sjön : vol.1 | |
さまよえる湖 : vol.1 |
GHASCHUN-GOBIS SANDDYNER
varje kulle och varje avloppsränna mellan höjderna,
men bilspår ha de aldrig sett förut. Vad ha dessa mär-
ken att betyda, är det giller och försåt, utlagda för att
fånga dem då de äro på väg till sina salta källor?
Vi återvända öster ut i vårt eget spår i avsikt att
göra en ny framstöt åt väster, söder om randbergen.
Vid läger n:r 124 gräva vi åter fram de där kvarläm-
nade bensinfaten. Sedan taga vi sträckan till Lo-t'o-
ching i skymning och mörker. Det går fortare nu då
vi icke förlora tid på de eviga kompasspejlingarna för
kartans skull.
Temperaturen sjunker, nattens minimum är — 13,7,
det är vintern som är i antågande.
Med proviant för en dag lämna Yew och jag i
personbilen Lo-t'o-chings källa och brunn, där vårt
läger nu bär numret 126, och styra mot bergen i söder.
Vi följa en tydlig väg genom en ås av kullar, utmärkt
med rösen, korsa en längddal löpande från öster
till väster. Därpå följa låga trösklar och raviner, en
ganska bruten terräng. På alla dominerande höjder äro
rösen resta. Spår efter ett par av rövarbandets ryttare.
En antilophjord flyr. Spår av vilda kameler och vild-
åsnor äro alla riktade åt väster, där säkert någon öppen
källa finnes.
På den absolut sterila slätten förlora vi den gamla
vägen. Efter något sökande finna vi åter ett röse som
visar oss in i en trång, stenig dal, ledande mot söder
och sydost till ett pass, 1,85o m. högt och beläget i
en kam av röd granit och svart porfyr. Dalen är sedan
265
|
Copyright (C) 2003-2019
National Institute of Informatics(国立情報学研究所)
and
The Toyo Bunko(東洋文庫). All Rights Reserved.
本ウェブサイトに掲載するデジタル文化資源の無断転載は固くお断りいたします。