Tjarkhlik utan att med ett ord nämna att han hela vägen på höger hand hade en av jordens högsta bergskedjor.
Det ena seklet gick efter det andra och alltjämt lyckades den gåtfulla sjön bevara sin av ökenvindar kring-susade hemlighet. Då jesuiten Benedikt Goës år 1603 började sin äventyrliga färd genom Asien, passerade han platser belägna vid nedersta Tarim, men tyvärr dog han av sjukdom i Suchow år 1607 och fientligt sinnade muhammedaner brände alla hans anteckningar. Det lilla jesuiterna i Peking sedan erforo om hans itinerar meddelades dem av Goës armeniska följeslagare och dessa meddelanden voro otillräckliga.
På 1760-talet skickade kejsar Chien-lung jesuiterna Hallerstein, d'Arocha och d'Espinha till Östturkistan för att astronomiskt fastslå läget av vissa punkter i de då nyerövrade länderna i det inre Asien. Men icke heller dessa lärda f ärdemän ha något att berätta om Lop-nor. Inte ens det svagaste eko av dess böljegång genomtränger ökendimmorna som sväva över dess vattenyta.
Och dock voro Marinus från Tyrus och Ptolema us i Alexandria så väl underrättade om tillvaron både av sjön och av den flod som håller den vid liv, att de i två varandra liknande versioner inlade den på sina kartor!
Det var utan minsta tvivel den grandiosa sidenhandeln de hade att tacka för sin kunskap. På den längsta och äldsta av alla världens handelsvägar förde karavanerna det ädla sidenet från Serernas, kinesernas,
IIIFカラー高解像度
